Ayia Napa, Cypern
Okej, här kommer inlägget om min Cypernresa på mångas begäran! Jag har ju gått och dragit på det här eftersom jag vet att det kommer bli långt.
Förra fredagen, när resan skulle gå av stapeln, vaknade jag tidigt för att städa det sista ur lägenheten så det skulle vara beboeligt för Maria och hennes prinsessor när de ska vållgästa min lägenhet, när inte jag är där. Sedan var jag tvungen att springa en sväng på stan också för jag hade ingen passande bikini. Det blev lite stressigt på förmiddagen och jag som skulle gå till stationen fick ta taxi istället. Jag hade ju ingen aning om hur lång tid det skulle ta att ordna ett provisoriskt pass så jag ville vara ute i god tid. Kring 12 kom jag till Arlanda och dumpade av väskan hos Malin som varit där sedan 10. Frågade mig fram och hittade till slut till polisen på Arlanda. Väl framme där fick jag ordna pass på en gång och gick ut därifrån max en kvart senare med passet i hand. Enkelt! Men nästa gång jag åker utomlands blir det med ett riktigt pass.. Åkte tillbaka till Arlanda och vi checkade in, växlade pengar och åt lite mat. Gick på taxfreen en sväng, men handlade ingenting. Det började närma sig take off och vi hamnade inne i planet. Flygresan tillbringade jag tillsammans med en bok, medan Malin sov hela resan igenom tills hennes granne väckte henne och surrade sönder henne. Tur jag hade fönsterplats! Vi kom fram till Cypern, fick våra väskor nästan först av alla och gick för att ta reda på vart vi skulle hamna. Eligonia, Ayia Napa blev svaret! Messade lite med syster Fanny och fick reda på att det verkade vara ett helt OK hotell. Skönt! Vi kom fram, fick vårt rum och fick en chock när vi öppnade det. Hur stort som helst, eller ja nästan i varje fall. Det är ett lägenhetshotell så det var stora rum. Startade AC:n på en gång, vilket har resulterat i en mildare förkylning nu, men det är smällar man får ta i efterhand. Vi var så nöjda och glada över att vi hade hamnat på ett bra ställe som låg mitt i stan. Det var 0 meter till centrum!
När vi installerat oss så gick vi över gatan och åt grekisk sallad och drack öl. Mysigt!
På lördagen vaknade vi upp och skyndade oss ut i solen. Låg vid poolen hela dagen och stekte och åt halloumimackor t ill lunch. Mumma! På kvällen började vi förfesta lite smått hemma i lägenheten. Malin hade varit klok och tagit med sig sin ipod och högtalare så vi kunde poppa musik. Sedan begav vi oss ut i Ayia Napas nattliv för att käka lite. Efter maten drog vi vidare och träffade några svenska killar (inte ovanligt för det var bara svenskar i hela Ayia Napa) och lyckades tillslut hitta till Grabbarna Grus. Vi dansade hela natten och hade sjukt kul! Stapplade hem vid halv fyra tiden och var mycket nöjda över kvällen.
Söndagen tillbringades som en helt vanlig bakisdag, fast med pool och sol som tillägg! Dock var det molnigt emellanåt, men det var rätt svalkande faktiskt. På kvällen gick vi med i pensionärsklubben och tog det lungt med god souvlaki på en grekisk restaurang vid havet och avslutade kvällen med lite kortspel. Vi träffade "morfar" som jobbade på hotellet. Världens snällaste! Vi satt och surrade en massa om allt och ingenting och det slutade med att vi fick en melon av honom som han hade odlat på sin farm. Nu vet jag hur vattenmeloner växer! Den var i varje fall supergod, men hade några fler kärnor än vanligt men säker inte fullproppad med lika mycket bekämpningsmedel som de man kan köpa på ICA.
På måndagen hängde vi vid poolen som vanligt. Det var vår grej liksom, vi orkade inte ta oss längre än så. Malin sov och jag läste, som vanligt. Så har egentligen hela resan sett ut på dagtid, haha. På kvällen gick vi och åt god mexicansk mat och drack corona. Vi fick vänta i en evighet på notan minns jag, men till slut fick vi betala och drog då vidare till Grabbarna. Väl där träffade vi söta Frida och Emelie som bodde på samma hotell som oss, men som vi inte träffat så mycket. Hängde med dem resten av kvällen och dansade natten lång. Det är även den här kvällen som jag mötte mitt livs stora kärlek - min Mikael Persbrandt Ni som har hängt med min blogg ett tag vet vem jag talar om och det är ingen mindre än Jens Byggmark! Han är så snygg! Där kan alla andra slänga sig i väggen! I varje fall så ser jag honom tidigare under kvällen och tyckte jag kände igenom honom, men tänkte att det säkert var någon från Uppis. Men sedan ser jag honom igen och inser att det är Jens Byggmark! Jag försökte fånga honom på bild, men han ville inte vara med. Han var övertygade om att det skulle hamna på facebook, men jag lovade på heder och samvete att det inte skulle göra det. Fick ändå ingen bättre bild än så här (bild kommer senare), men han var där! Det levde jag på hela kvällen och jag tror Malin blev lite less på mig och mitt suktande, haha.
Tisdagen såg väl ut som alla andra dagar. Vi hängde vi poolen, åt lite mat, drack massa vatten, chillade, läste lite, flöt på madrasser etc. Alla dagar såg ut såhär ungefär. Och Malin sov så klart :-) På kvällen körde vi pensionärsstilen och åt en trerättersmiddag på en fin restaurang. Den finaste vi åt på tror jag, men den var ändå förvånandsvärt billig. Det smakade bra i varje fall. Jag tror det var den här kvällen som jag inte mådde så bra och var supertrött så jag somnade kring halv 12. Var inte helt fräsch med andra ord.
På onsdagen hängde vi vid poolen som vanligt och tog det lilla lugna. Det var den här dagen som vi började köra med olja vilket resulterade i 3:e gradens brännskada för Malin. På kvällen minns jag att vi åt den dåligaste maten under hela resan. Mitt kött var bränt och torrt och det smakade ingenting. Det som förgyllde kvällen var de två söta barnen som jobbade i restaurangen. I Sverige skulle det säkert ha kallats för barnarbete... Vi gick och kollade i affärer efter maten och jag kunde bara inte låta bli att skratta åt Malins bränna. Jag skrattade så jag grät när hon stod i provhytten och jag fick en känsla av att kassörskan trodde jag skrattade åt kläderna, men så var de ju inte. Nu låter jag ju som en känslokall människa, men jag led faktiskt med henne, men jag kunde inte låta bli att skratta. Det hela slutade med att vi somnade och det sista Malin sa var väl något i stil med att "min hud är alldeles för trång".
Torsdag blev beachdagen. Väl framme i Nissi Beach efter en taxitur i vänster trafik (jag har aldrig åkt det tidigare vad jag kan minnas och tyckte att det var sjukt läskigt!) insåg i varje fall jag att jag hellre hade hängt där hela veckan istället för poolen. Men jag gillar ju inte algerna så det var kanske tur vi bara var där en dag. Vi fick se pelikaner och Malin tillbringade hela strandturen under parasollet för att förhindra en 4:e gradens brännskada. Jag däremot stekte i solen och mös tillsammans med Åsa Larssons Tills dess din vrede upphör. Vi tog taxi hem och jag fick åka i hemska trafiken igen. Det blev en poolsväng också innan det var dags att tagga till inför en sista fest i Ayia Napa. Vi åt god mat vid hamnen och den dyraste maten också. Det är nog bland den godaste kycklingen jag har ätit i varje fall. Vi blev bjudna på drinkar som faktiskt för en gångs skull inte smakade saft som de annars gjorde när vi blev bjudna på något eller fick något för ett billigt pris. Vi drog vidare till Black Hawk och träffade Frida och Emelie och gick sedan till Grabbarna och dansade resten av natten. Väl utanför fick jag se Jens igen! Jag dregglade lite och sedan drog Malin med mig hem till den sköna (?) sängen.
Sedan kom fredagen, den dagen när vi skulle åka hem. Vi sov rätt länge och sedan klev vi upp och packade ihop våra grejer. Vi checkade ut och la oss sedan vi poolen för att försöka bli ännu mer brun. Vi sörjde lite för att vi skulle åka hem, men det var ju som de var. Tillsammans med Frida och Emelie hittade vi ett rum som vi säkert egentligen inte fick vara i, men vi duschade av oss och gjorde oss lite fräscha för att anlända Sverige. Sista middagen tillbringade vi med tjejerna och sedan kom bussen och hämtade oss och vi lämnade Ayia Napa för denna gång. Väl på flygplatsen så inser jag att Jens ska åka med samma flyg som vi! Det innebär att han säkert åkte samma flyg ner till Cypern också för han såg inte ut att ha varit där i 2 veckor. Det innebär att jag fick se honom 3 gånger! Helnice! Det lever jag på läääänge! Vi anlände till Stockholm-Arlanda kl 00.45 och där stod Malins föräldrar och väntade på oss. De droppade av mig i Uppsala för att sedan köra vidare mot Leksand och min och Malins resa var över för denna gång.
Vi hade i varje fall hur bra som helst och jag ångrar inte en sekund avv i åkte! Sjukt bra och jag skulle lätt kunna åka dit en gång till. Jag och Jennie har ju planer för att jobba där nästa sommar ;-)
Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder för min usb-kabel till kameran är i Uppsala. Jag lämnade den där till och med med flit eftersom jag trodde att pappa hade en kabel, men icket en sådan som passar. Morr..... Fanny, ta med dig din så jag kan bjuda mina läsare på lite Cypern-bilder! Och Maria, du kan väl ta med dig den tillbaka från Uppis. Den ligger bredvid skrivaren på golvet :-) Så då var de sagt också, haha.
Jag orkar inte läsa igenom det igen så är det några stavfel här och där och konstiga meningar får ni ha överseende med det. Och har ni orkat läsa hela är ni duktiga! Håll utkik senare för jag kommer lägga upp bilder i samma inlägg när jag väl fått dem till datorn.
I will! Om jag bara kommer ihåg det =) Kram <3
Jag har redan packat ner den... :)
Jag vill åxå åka utomlands!!
Mycket bra reseberättelse baby! Jag kände det nästan som att jag var med där vid poolen, på stranden och restaurangerna :D Tur att jag ska till españa med mina föräldrar och sen till grekland, annars hade jag dött av avundsjuka :D Hur som helst längtar jag efter bilderna :) Puss på dej stumpan! (ses vi nästa helg?)