anill

Idag, den 22 november 2008, är det 1 år sedan vår allra finaste Erika lämnade oss. Ett år. Detta inlägg skrev jag då.

Ett år av sorg och evinnerlig saknad. Det är ofattbart och jag kan inte beskriva med ord hur tomt det känns. Tiden läker inte alla sår, men vi lär oss leva med dem. Jag har ett stort hål i mitt hjärta, men blodet pumpas ändå ut till min kropp. Det finns inget annat val än att lära sig leva med det.  

Ett år av jul, påsk, födelsedagar etc utan Erika. Utan min fina moster. Det gör så ont i hjärtat och i hela kroppen. Alla känslor.

Jag minns denna dagen som igår. Jag minns hur jag och Ebba stod i personalrummet på kvällen och skar fruktsallad och sjöng "Jag vill vara din Margareta" om och om och om igen. Vi skrattade och hade hur roligt som helst medan vi skar alla frukter till salladen. En fruktsallad som vi sedan skulle äta men bara tjocknade sig i munnen. Jag minns hur jag somnade den natten med mp3n inpluggad i öronen och lyssnade till Jeff Buckley's Hallelujah, även den om och om igen. Jag minns att jag grät mig till sömns och jag somnade av utmattning efter en otroligt tuff vecka.
Jag minns denna dagen som igår.

Jag minns dagen så väl när jag fick beskedet om att hon var sjuk. Ofattbart.

Jag minns Erikas glada klingade stämma när hon svarade i telefonen. Hon var alltid glad, en riktig solstråle i våra liv. Jag minns när jag var liten och jag åkte till Arvidsjaur var och varannan helg. Bussen gick 12.15 till Arvidsjaur på fredagarna och man var framme 14.30. Hem gick bussen 13.20 på söndagarna och man var hemma vid 15.40. Jag minns att jag tyckte det var så tråkigt att åka hem så tidigt på söndagarna. Tack vare Erika fick en vän för livet i Arvidsjaur - Emma Vikingsdotter.

Jag minns att när jag var 12 år så var jag barnvakt åt Ebba dagtid i en hel vecka. Erika har sagt till mig i efterhand att hon aldrig tvekade en sekund på att jag inte skulle klara av det. Jag var 12 år och var barnvakt till en 2-åring, helt ensam. Det var tillit och förtroende oss emellan. Jag fick 800 kr, cd-skivan Lunarstorm Party och bussresan hem när veckan var slut. Det var mycket för att vara tolv år.

Anna sa till mig igår att jag var så handlingskraftig. Det fick mig att tänka på Erika. Hon var handlingskraftig.

Alla ni där hemma som har Storumanbladet kan läsa vår In Memoriam
"Du finns i våra hjärtan och saknaden är stor. Till minne av vår älskade mamma, dotter, syster, moster och svägerska. Erika Gideonsson."

Jag tänder ett ljus för dig idag Erika. Du fattas oss. Jag älskar dig, för alltid.