Back in Uppsala
Nu är jag hemma i Uppsala igen. Jag gör att för att undvika att kalla detta mitt hem, men varför förneka det när det är mitt hem? Det kommer att vara det i minst 4,5 år och det är bara att inse det.
Jag har inte gråtit en enda tår sedan Anna och Johan hämtade mig, men mycket gör nog för att de var trevligt sällskap skulle jag tro. Hade jag åkt tåg hade jag nog snyftat hela vägen.
Nu får ni för allt i världen inte tro att jag inte trivs här i Uppsala, för det gör jag. Det är bara det att jag uppskattar Storuman så otroligt mycket mer nu än vad jag någonsin har gjort tidigare. Det kommer alltid vara mitt hem på riktigt. Jag trivs ändå här i Uppsala men det är bara det att det är inte som Storuman.
Jag säger nu för tiden att jag kommer från Norrland - inte ens Västerbotten för ingen vet knappt var det ligger. Stensele har jag knappt nämnt utan om någon frågar mer specifikt så säger jag Storuman, men det är ändå ingen som vet var det ligger.
Det är tungt nu och kommer att vara det i ett par dagar framöver tills jag har återgått till Uppsalaverkligheten. Jag hade aldrig ens kunnat tänka mig att det skulle kännas så här, men det är bara att inse faktum - jag är otroligt hemmakär!
Som tur är så har jag mycket att se fram emot i veckan. Imorgon ska jag hjälpa Anna att flytta in i nya studentrummet. På onsdag har vi övningstenta, så håll tummarna för mig mina kära vänner. På fredag är det juristgasque och det kommer bli så sjukt kul. Vi är en hel hög som ska gå och jag älskar ju alla sådana typer av tillställningar så jag har verkligen något speciellt att förvänta mig av veckan. På lördag har jag och Ida bestämt att vi ska gå ut så jag hoppas att våra kalendrar inte helt plötsligt säger något annat för det skulle vara kul att äntligen gå ut tillsammans. Blir ju dock inte någon nation, men utelivet i Uppsala utanför studentlivet verkar inte vara fy skam.
Det är så otroligt tyst här i lägenheten förutom James Bond och plingandet från MSN som indikerar på att en vänlig själ skriver en rad till mig. Och mina andetag...
Jag har insett så mycket i helgen som jag aldrig tidigare hade kunnat tänka mig att det skulle vara. Det känns som om jag har vaknat upp och sett allt ur ett helt annat perspektiv, både på gott och ont. Detta är ändå en av de bästa helgerna detta år tillsammans med denna och denna helg.
Jag längtar hem igen.
