anill

Att vara tidsoptimist får man ibland betala dyrt för. Fastän jag klev upp halv sju så höll jag på att missa tåget som gick mer än två timmar senare. Det blev en dyr resa från Stockholm och jag fick springa hela vägen från tunnelbanan till tåget. Dagens träning är avklarad med andra ord eftersom det faktiskt är en bit med en stor väska, en mindre och 3 fullproppade påsar. Men jag hann. Jag hann så precis att jag hann lämna in min PM i tid. Det känns... bra. Jag tror inte jag hade kunnat göra det bättre och det är väl huvudsaken. Dessutom en inställd föreläsning så nu har jag en lucka i min kalender fram till 15. Det känns bra!