anill

Det enda som räknas är att jag klarade det. Jag tog mig i mål. Jag har sprungit mitt första lopp i hela mitt liv. Under loppet tänkte jag att jag aldrig mer skulle göra det. Aldrig. När jag kom i mål fick jag kvälvningar och min enda tanke var: vart ska jag spy? Blickade runt och såg att det var alltför långt bort till publikfritt område så jag bet ihop. Jag klarade även det.

Men nu såhär i efterhand är jag lite pepp. Eftersom jag inbillar mig att jag har all tid i världen i sommar, då jag ska hänga i Storuman så ska jag tillbringa tiden med att jobba och träna. Ni vet - livet efter den 3:e juni. Sedan ska jag förbättra min tid tills nästa år!

5 tjejer mer eller mindre tränade sprang på en medeltid på 28.12. Vi kom på samma plats som inte gynnar en alls när man spelar kortspelet neger. Vi kom alltså i mitten.

Jag hoppas att jag kommer sova gott i natt. Sömnen har, tillsammans med juridiken, varit mitt största problem den senaste veckan. Nu hoppas jag att jag kan somna fort och sova gott.