Svära
Under bröllopshelgen så bestämde jag och några fler, att vi skulle sluta svära. Vi funderade ut olika alternativ till svordomar, så som rackarns, järnspikars, fy bubblan etc. Ni förstår poängen. Jag kan dock meddela att jag inte har slutat svära, än. Det finns ju en morgondag. Det är inte fint att svära och jag tycker inte alls att det passar sig i min mun, men ändå kommer det bara ur mig. Jag tror det sitter i ryggmärgen, för jag svär innan jag hinner tänka på att jag ska svära. Jämför med att lägga handen på en varm platta så förstår ni hur jag menar.
I morse, tidigt, hörde jag på radion att någon föreslog "Häll vete i en kopp". Det kändes dock för snarlikt en svordom, så jag säger nog hellre "förgjortat" som mormor brukar säga. Nu är det bara att öva in att det kommer förgjortat ur munnen när det är dags för det, så att ryggmärgen vet vad den ska sända ut för signaler. Öva, öva. Det är jag ju bra på!
