anill

Eller nästan i varje fall. Min walk-in-closet är så fin som den bara kan vara! Jag har rensat, röjt, kastat skräp (mestadels reklam) och sedan tog jag tag i det allra äckligaste som jag har skjutit framför mig hela tiden - kompostbehållaren! Ja, här nere måste man kompostera. Jag visste ju knappt vad det var när jag bodde uppe i norr! Jag har inte orkat ta tag i det mestadel för att jag inte har förstått hur man rengör den. Eftersom det går ett hål bredvid diskhon och rakt ner till en behållare som sitter under själva diskbänken och jag bara lyfter på locket och kastar det ner i hinken så blir det rätt äckligt på kanterna i hålet. BLÄ! Jag ställde i varje fall en hink under hålet och började skrubba. Inte det smidigaste kanske, tills jag känner att den går att ta lös och lyfta upp. Jag har försökt det tidigare, men det har inte funkat - men nu så. Nu kan jag skrubba den där varje dag om jag vill!
Jag har inte dammsugat och inte torkat golvena ännu för det hann jag aldrig med. Men imorgon bitti. Då är det skinande rent i sin ordalydelse.

Har handlat chips och dipp inför kvällens tv-tittande. Postkodmiljonären, Let's Dance och sedan hyrde jag Arn, riktet vid vägens slut. Jag har inte sett den ännu, men nu är det alltså ett ypperligt tillfälle att se den. Oj, vad Ida skulle bli stolt över mig om hon visste hur mycket Lina-tid jag har haft den här veckan!

Men jag saknar Anna. Uppsala är sig inte likt utan henne, men om en vecka is she back in town! Brun som en neger och en massa nytt att berätta för mig. Underbart!

Nä, nu börjar postkodmiljonärerna strax.