anill

Det gick smärtfritt att säga hejdå till Anna nu ikväll. Jag tar allt med en klackspark och får ännu mer Lina-tid för mig själv vilket i slutändan nog är superbra. Jag fällde inte en enda tår, vad nu det kan bero på. Antingen är jag stark eller känslokall. Jag tror på stark. Jag trodde ju själv att jag skulle stå och storgrina, men icket.

Men det är inte bra att Anna åker härifrån, men man får se det positiva i det hela. (vad nu det kan vara?) Vi ska i varje fall ses snart igen har vi bestämt och det kommer bli ett måste i sommar! Sedan vet jag ju att allt kommer vara som vanligt när vi väl ses igen. Vi har ju blivit så tajta på de här 4 månaderna vi har kännt varandra.

Vi har sett på Beck ihop och surrat om vartannat. Nu ska jag renbädda sängen, hoppa i den, kliva upp tidigt och vara på JB kl 9 imorgon.

Godnatt!