anill

Här kommer inlägget som utlovat!

Det började med att vi packade in all packning i s80:n (som numer är vår partybil, eller ja allt i allo-bil.) Sedan brassade vi iväg de nästan 15 milen till Hemavan. Vi tog en paus på ICA i Hemavan för att handla det allra sista och sedan åt vi mat på Statoil innan vi skulle börja bestiga fjällen. På Statoil träffade vi Tuven som jag nog inte sett på ungefär 2 år. Kul, och han var sig lik som vanligt!

Sedan körde vi någon kilometer mot Norge och kom fram till Syterbäcken. Vi parkerade och Johanna hittade stigen och skylten "Viterskalsstugan 9". Så det var bara att packa ur, koppla på sig ryggsäckarna och börja vandra. Jag kan er lova att de första 400 metrarna är värst! Men vi gnällde inte så mycket som sist vi fjällvandrade. Nu gjorde vi ju faktiskt det frivilligt.. Men jag tror inte jag skulle ha velat heta Fellbrink för 3 år sedan. Stackarn, vad mycket gnäll han måste ha hört!



Vi tog oss framåt och tillslut började det synas på växtligheten att vi kom högre och högre.







När vi hade gått 3 km (som nog är de längsta 3 km någonsin) tog vi en lite paus och fulade oss lite upp på fjället. För då var vi verkligen uppe! Nu hade vi nått kalfjället och såg broarna vi skulle ta oss över och vi såg "hörnet" vi skulle runt för att vara framme i Syterskalet. En lång vandring, men vi pinnande på.






Hemavan bakom kullen, vid vattnet.. Någonstans...


Bron


Det hittersta fjället skulle vi gå runt innan vi var framme




Till slut var vi framme vid bron och tog ytterligare en liten vilopaus innan det var dags att ta sig över den vingliga bron. Ja, den var lite läskig!

 








Syterbäcken

Därefter kom vi fram till en massa skyltar och det var några kilometer kvar. Vi pinnade på och såg framför oss den lilla snutten som vi skulle runt innan vi var framme. Vi gick och gick och gick och till slut skymtade vi stugan. Underbart att få ta av sig ryggsäcken och sedan flyga fram resten av kvällen! Bra väder och allt såg lovande ut inför morgondagens topptur.. Vi slog upp tältet och ordnade lite mat. Bullens så klart.. Sedan parkerade vi oss i tältet med chips, vin och lite godis. Det var kallt, kan jag lova. Så kallt att vinet höll sig kallt! Vi slockande ganska fort båda två, rätt trötta efter all vandring.


På söndagen vaknade jag av att tältet höll på att prassla sönder. Jag snörade på mig skorna och gick ut. Mycket riktigt var det ungefär storm ute! Det bådade inte gott för vår topptur. Det visade sig att molnen vad så låga att vi inte såg toppen vissa gånger och det såg ut att gå fort där uppe. Efter en stunds velande och att ha fått klart för oss av stugvärden att utsikten skulle vara likamed noll, att det skulle blåsa ordentligt där uppe och att det förmodligen skulle snöa och vara halkigt att gå där uppe så beslutade vi oss för att strunta i att besöka toppen. Vi ville ju trots allt få lite utsikt när vi väl var på Västerbottens högsta topp. Med andra ord tredje gången gillt! Lite tråkigt, eftersom halva fjällvandringen ändå skulle vara att gå upp till Sytertoppen.


Låga moln bort mot Viterskalet


Se så vackert väder. Jo, jo...


Sytertoppen längst bort till höger, som skymdes av moln











Eftersom det regnade och solen lyckades hitta mellan molnen fick vi se regnbågen. Både början och slutet! Har aldrig upplevt det tidigare, så det var lite coolt. Fick inte med hela på bild, men ni ser ju ändå. Och vi såg ingen guld


Ja, ni ser ju hur det såg ut på toppen. Hade nog inte varit så nice att vara där uppe!


Så det var bara att börja bege sig neråt mot bilen som stod parkerad på E12:an.
 

På stigen som vi gick så kommer man helt plötsligt in i trollskogen och ser dessa granar. När jag gick samma stig för tre år sedan så på nervägen tyckte jag att granarna såg silveraktiga ut och var supervackra. Okej, de är ju vackra som det är nu också. De ser ju ut som låtsasgranar, men nu var de ju inte silveraktiga. Hallucinerade jag för 3 år sedan när jag var sjukt trött och less på att fjällvandra? För jag mindes så väl att de var silverfärgade... Men varför är de inte de nu?



Mördarbacken uppifrån.


Och nerifrån. Ser ju inte alls brant ut på bild, men i verkligheten ser det helt annorlunda ut ska ni veta.

Lite trist att det inte blev någon topptur, men vi hade ju ändå haft det så himla bra och nästa gång blir det nog fler dagar vi är ute och fjällvandrar efter Kungsleden och då går vi nog en längre bit. Men nu har vi båda fått nog av friluftsliv för ett tag framöver! Men jag kan lätt göra om det. Men som sagt - tidigast nästa år....