anill

Jag är hemma. Kolla klockan. Helt sjukt.

Min cykel är kvar på Stocken eller om den ens är det? Helt plötsligt har någon tagit den på axeln och traskat med den hem. Jag traskade hem från Studentvägen i kort klänning, stövlar och vinterjacka pratandes i telefonen med syster så jag slapp bli utsatt för läskigheter.

Jag ska krypa i säng och somna till min och Hannes sjuka konversation på MSN. Det har varit mitt sömnmedel de senaste kvällarna.

Imorgon blir det PM-skrivning för hela slanten. Därför är jag glad att jag är någorlunda tidig i säng trots att det har intagits alkohol denna torsdagkväll. Då kan jag skriva tills tangentbordet brinner.

God natt!

Det är jobbigt att inte veta, men ibland är det desto värre att veta.