Dikt tillägnad Erika
Gråt inte vid min grav, jag finns inte där.
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter, är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Kristina (en av Erikas travtipparkompisar) som hittat min blogg av en slump sände mig denna dikt som hon tyckte passade till Erika och till min blogg.
När jag tog fram allt julpynt tänkte jag på Erika konstant HELA dagen och nu när jag stökar bort allt finns hon i mina tankar hela tiden.
Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden. 2 år skulle vara nog..
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter, är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Kristina (en av Erikas travtipparkompisar) som hittat min blogg av en slump sände mig denna dikt som hon tyckte passade till Erika och till min blogg.
När jag tog fram allt julpynt tänkte jag på Erika konstant HELA dagen och nu när jag stökar bort allt finns hon i mina tankar hela tiden.
Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden. 2 år skulle vara nog..
Kommentarer
Postat av: Bittan
Hej Lina..är lillasyster till kristina som skickade dig dikten..har varit inne o läst det du skrivit om sorgen o saknaden efter Erika. Vill bara skicka dig en kram och en önskan om att ditt 2008 år blir ett bra år för dig../Bittan
Trackback
