Nervositet
Har jobbat hela dagen och det har stillat min nervositet litegrann. Ikväll är det skotertävling och visst vore det konstigt om inte Viktor skulle vara med? Jag kommer stå där, i mina sprillans nya skoterkläder, och vara hur nervös som helst. Att man aldrig lär sig? Sedan framåt våren när tävlingssäsongen lider mot sitt slut så lugnar nerverna ner sig lite. Men första tävlingen är alltid värst!! Också är det ju på hemmaplan och det känns ju ännu värre på något vis.
Det är bara att försöka tygla nerverna och hoppas på att han håller sig på rätt köl. Helst av allt vill jag inte ens åka upp dit, utan egentligen bara sitta hemma och invänta resultatet. Men hur fånigt är inte det? Alla var på tävlingen, förutom (den främsta) hemmaförarens flickvän. Hahaha...
Jag kommer ha en puls på i snitt 120 och helst av allt hålla för öronen så jag inte hör vad speakern säger och gömma mig bakom all publik. Då trivs jag bäst...
Ps, jag är inte ens så här nervös när jag tävlar själv, men jag tror det beror på den höga skaderisken i denna sport. Fast det är det ju i och för sig på hästar också, men inte i dressyren direkt....
Det är bara att försöka tygla nerverna och hoppas på att han håller sig på rätt köl. Helst av allt vill jag inte ens åka upp dit, utan egentligen bara sitta hemma och invänta resultatet. Men hur fånigt är inte det? Alla var på tävlingen, förutom (den främsta) hemmaförarens flickvän. Hahaha...
Jag kommer ha en puls på i snitt 120 och helst av allt hålla för öronen så jag inte hör vad speakern säger och gömma mig bakom all publik. Då trivs jag bäst...
Ps, jag är inte ens så här nervös när jag tävlar själv, men jag tror det beror på den höga skaderisken i denna sport. Fast det är det ju i och för sig på hästar också, men inte i dressyren direkt....
Kommentarer
Postat av: ÅM
Men kära Lina, har du glömt hur det var på första hopptävlingen i Vindeln?? Då hade jag ett vrak av nerver att ta hand om. Fast det blev bättre och bättre ;O)
Trackback
